En vis man sa en gång ingenting

036A1068 Decartes är bland annat känd för tesen ”cogito, ergo sum” (jag tänker, alltså är jag). Med andra ord skulle en kunna säga att vi är våra tankar. Jag tänker och genom tanken skapar jag mig själv. Skapar mina åsikter, mina känslor, min världsbild. Bra så. Men vem är det då som tänker? Vem är jag som tänker?  Om jag är mina tankar och jag inte kan uppleva eller förnimma något utan dem vad är du ursprunget till tankarna, vad är källan?

Eftersom det enda instrumentet du har att tillgå för att och förstå dig själv och världen runt dig är du själv så är det inte möjligt att förstå något utanför dina egna tankar. För att kunna skaffa sig en objektiv förståelse om något behöver vi kunna observera detta utifrån och förhålla oss till det på något vis. Så som vi observerar bakterier i mikroskåp eller rymden i ett observatorium. Men med vilket instrument och varifrån kan vi observera våra egna tankar?

Patanjali definierar yoga i sutra 1:2 som "yoga chitta vritti nirodha" vilket kan översättas till  yoga är att stilla sinnet. Ett stilla sinne är inte det samma som inget sinne. Yoga är inte att eliminera alla tankar. Att inte tänka innebär ett tillstånd utan medvetande och utan hjärnaktivitet - med andra ord skulle du vara hjärndöd. Nej, ett mål bör inte vara att inte tänka alls. Syftet med yoga är istället att försöka, så gott vi kan, att praktiskt och erfarenhetsbaserat undersöka vem det är som tänker. Men eftersom det enda instrumentet du har för att undersöka tanken är tankar så kommer du aldrig att få ett slutgiltigt svar på den frågan.

BKS Iyengar svarade en gång på frågan om han är upplyst något i stil med - jag är nära. På ett vis kan det ju låta som ett misslyckande efter decennier med intensiv yogapraktik. Jag tror dock det uttalandet skvallrar om en djupare förståelse. Det verkar alltså vara möjligt att genom olika tekniker uppnå ett tillstånd där du upplever känslan av att ha mer rymd mellan tankarna vilket gör att det är lättare att observera dessa. Och där du upplever att du är nära en förståelse av något. Vad det är du är nära att förstå är kanske inte praktiskt möjligt att utrycka i ord. Att vara nära detta verkar dock kunna påverka och förändra människors liv och varande på djupet.

Jag tänker, alltså är jag. Men vem är det som tänker? Och vem är det som kan observera och uppleva att jag tänker? Det är någon som tänker, någon som tänker att jag tänker och som är medveten om detta. Vi skulle kunna kalla det medvetande eller mysteriet.

En person, om han nu godkänner att vi kallar honom för det, som jag uttrycker sig väl om mysteriet är Uppaluri Gopala Krishnamurti. Krishnamurti är en frisk fläkt i världen av andliga skolor, metoder och "upplysta" gurus. Han trodde inte på själen, upplysning, vetenskap, medicin, gud eller något annat. Han trodde inte, inte på dessa ting heller. Han var också övertygad att hans goda hälsa och värdiga åldrande berodde på att han aldrig gick till en doktor, inte motionerade och mest åt salt och grädde. Det finns en del lyssningsvärt av honom på youtube. Nedan är ett samtal där han talar om upplysningens mysterium.

https://www.youtube.com/watch?v=iXyLbU1GGqU