Varför tjänar inte bönder mest?

036a02311-700x492 Det här med att vara bonde är egentligen något ganska nytt för mig, i alla fall på en kommersiell skala. Jag har tillsammans med Albin odlat och sålt grönsaker i ett par tre år. Tankar på odlande och matproduktion har jag i och för sig haft länge men nu har jag kommit till ett stadie där jag har ytterst svårt att se att jag skulle kunna ägna något annat än att vara bonde. Jag har också svårt att förstå varför alla inte vill vara bönder.  Att inte alls ägna sig åt försörjning, fungerar verkligen det? Tänk att vara helt beroende av att någon annan ser till att du har tillgång till mat och husrum, vilket ansvar att överlämna. Och också lite läskigt att inte själv ha något att säga till om. Vad händer om det blir svåra tider och den välvillige bonden inte längre vill leverera din mat? Jag kan tänka mig en tillvaro utan iphone, 10 par skor och espressomaskin. Kanske lite tråkigare men visst skulle jag överleva och efter ett tag kanske vara rätt nöjd med livet ändå. Men det är svårt att klara sig utan mat.

Mat, vatten och skydd hör till våra ytterst grundläggande behov. Nära relationer och kultur är också viktigt, men mat och skydd är en förutsättning för dessa. Livsmedel kan vi skaffa oss genom att samla, jaga eller odla. Det kan absolut vara trevligt och givande sysslor och kan med fördel kombineras med socialt umgänge, men det krävs en arbetsinsats.

I Sverige är det inte så många som är bönder längre, för inte så länge sedan såg det däremot ganska annorlunda ut. På sjuttiotalet fanns nästan 60,000 mjölkgårdar i Sverige, idag är det ca 4000. Den minskande matproduktionen i Sverige gör oss också mer beroende av import. Idag importerar vi mer än hälften av maten som konsumeras här. Dessutom är en stor del av den maten vi producerar helt beroende av importerad olja. Det är ett skört och komplext system.

Istället för att ägna sig åt robust generell försörjning, så som matproduktion, husbygge, redskapstillverkning, skaffa bränsle och allt möjligt så är de flesta idag specialister. Vi utför en syssla, sett utifrån ser det ofta faktiskt ganska lika ut. Vi sitter i stora huskomplex i likformiga kontorslandskap på en stol vid ett skrivbord framför en skärm åtta timmar om dagen fem dagar i veckan i ca fyrtio år. På något vis genererar det här en lön i form av pengar som sedan går att handla mat för i affären. Exakt hur det här fungerar är lite ett mysterium men på något vis går det väl ihop. För en 1600-tals bonde skulle det nog dock vara svårbegripligt. Det är möjligt att ett sådant system faktiskt kan fungera, även om jag tvivlar på dess hållbarhet och vilka livsvillkor det skapar för människor. Men det som verkligen är förbryllande är att människorna framför skärmarna nästan alltid är mycket rikare än bönderna. Vad är det som de producerar som kan vara så mycket mera värt än mat? Ännu underligare blir det när vi betänker att maten har blivit allt billigare sedan 60-talet, samtidigt som det finns blivit allt färre bönder. Kanske är det så att vi helt enkelt konsumerar mindre mat nu jämfört med tidigare? Det behövs ju inte lika mycket nu när vi mest sitter stilla tänker jag. Men nej, matkonsumtionen bara ökar, inte minst dyra energikrävande produkter som kött. Färre bönder och minskad matproduktion i kombination med ökad efterfrågan borde väl leda till ökade matpriser och vara till fördel för matproducenterna? Stor efterfrågan och litet utbud måste väl göra bönderna stormrika? Eller?

Inte riktigt. Global handel möjliggör att vi kan importera mycket billig mat i stor mängd, på så vis kan vi fortsätta konsumera mer mat till ett allt billigare pris. Visst är det bra! Men hur kan det vara så mycket billigare att producera mat någon annanstans? Får verkligen bönderna skäligt betalt för sina produkter? Hur har djuren det? Hur är det med kemikalieanvändning och påverkan på miljön? Och hur kan det löna sig att transportera kött och känsliga produkter som grönsaker flera hundra mil när det är möjligt att producera här? Om maten producerades hållbart i alla led med hänsyn både till människa, djur och miljö har jag svårt att se att det här systemet verkligen skulle fungera. Och finns det egentligen något alternativ till hållbarhet på lång sikt?

Vem är det då som har makt att förändra? Egentligen borde ju makten finnas hos de som förfogar över de mest värdefulla resurserna - hos de som har kunskapen och medlen för att producera mat. Tänk om bönder över hela jorden sa stopp och började ta skäligt betalt för sina produkter, och samtidigt, med sina oftast goda kunskaper om hållbar matproduktion, tog ansvar för att det som producerades gjordes så på ett bra vis. Om matproducenter globalt gjorde detta samtidigt så skulle enorma förändringar ske. Vi skulle då åter bli varse om matens verkliga. Men att detta skulle ske är väl varken realistiskt eller så troligt.

Olika produktionsvillkor i andra länder och billig tillgång till fossila bränslen gör konkurrenssituationen för Sveriges bönder svår. Att försöka konkurrera med pris tror jag absolut inte är en lösning, då blir vi istället en del av problemet. En bonde får idag istället förlita sig till konsumenternas intelligens och förmåga att genomskåda ett system som inte är hållbart. Det kostar att producera mat, och är det inte du som betalar priset så är det någon annan. Det går inte att komma ifrån.