Forskning på Iyengaryoga

För några veckor sedan var jag på fysioterapi 2017 i Stockholm och höll tillsammans med kollegor i en halvdagsutbildning om hur yoga kan användas inom fysioterapin. Det blev en lyckad och mycket uppskattad workshop. I kompendiet inför workshopen sammanställde jag lite bakgrund och evidens för Iyengaryoga som medicinsk behandling. För dig som är intresserad kommer den texten (något redigerad) nedan. Referenser finns i slutet av inlägget.

Yoga är i grunden ett filosofiskt system med rötterna i Indien. Tanken är att filosofin bakom Yogan ska kunna omsättas praktiskt i livet, skapa en verklig förändring och ett mer balanserat liv. Yoga erbjuder ett systematiserat tillvägagångssätt för att både beskriva vad en människa är ur ett existentiellt perspektiv och samtidigt ge praktiska verktyg för att öka förståelsen av oss själva. Yoga har med sitt fokus på såväl fysiska, mentala samt existentiella aspekter av människan stor potential som metod för att uppnå och bibehålla god hälsa.

Yoga som träningsform finns idag på många Yoga-studios och träningsanläggningar. Det är dock svårt att veta om dagens yoga är densamma som praktiserades för flera tusen år sedan i Indien. De äldsta kända skriftliga källorna från en fysisk praktik som mycket liknar den många utför idag är endast ett par hundra år gamla. Yoga är en dynamisk tradition som har förändrats genom åren och många av de fysiska övningarna som ingår i yoga idag liknar de som finns inom exempelvis gymnastik och kampsport. I början av 1900-talet var palatset Mysore under maharajan Wadiyar IV en plats där många olika rörelseformer både från Indien och från väst blandades och integrerades. Bland annat fanns det ett stort intresse för den Svenska Ling-gymnastiken. Mer om den moderna fysiska yogans ursprung kan du läsa om i Mark Singelton´s utmärkta bok Yoga Body

Kombinationen av existentiella frågor, mental träning och kroppsövningar gör yogan unik. Moderna Yogis som Tirumalai Krishnamacharya och BKS Iyengar har gjort mycket för att utveckla yoga och omsätta den filosofiska traditionen i fysiska övningar. Inom yoga används många olika tekniker för att uppnå en bättre hälsa. Terminologin och förklaringsmodellerna skiljer sig inte sällan åt från ett västerländsk medicinsk perspektiv. Om vi analyserar de olika teknikerna från ett  vetenskapligt medicinskt perspektiv är det däremot inte svårt att känna igen och förstå vilka verkningsmekanismer som skulle kunna ligga bakom många av effekterna.

Kombinationen av existentiella frågor, mental träning och kroppsövningar gör yogan unik.

Yoga som det vanligtvis utövas i Sverige idag kan beskrivas som en rörelseterapi där framförallt den egna kroppen används som redskap. Huvudsakligen går det att dela upp yoga-asana i tre kategorier. Övningar som ökar din styrka, övningar som förbättrar din rörlighet och övningar där du tränar avslappning och medveten närvaro. I regel tränas dock dessa inte isolerat utan kombineras istället. Det är kanske framförallt det som skiljer yoga från en många andra träningsformer  - att andning/avslappning, styrketräning samt rörlighetsträning integreras.

Det kommer allt mer evidens för yoga som rörelseterapi vid många olika besvär och sjukdomstillstånd. Många studier brister dock fortfarande i kvalitet, men det finns definitivt studier med bättre och sämre kvalitet. Flertalet interventionsstudier, t.ex. (Amin &Goodman, 2014; Crow, Jeannot, & Trewhela, 2015; Evans et al., 2014; Evans et al., 2013;Evans et al., 2011; Hagins, Moore, & Rundle, 2007; Michalsen et al., 2012; Nambi et al.,2014; Nambi & Shah, 2013; Santana et al., 2013; Sendhilkumar, Gupta, Nagarathna, & Taly,2013; Serrao et al., 2007; Streeter et al., 2017; Tiedemann, O'Rourke, Sesto, & Sherrington,2013) har utvärderat yogans effekter både på rörelse- och stödjeorganen och vid psykiskt ohälsa. Om en vill bilda sig en uppfattning om vad yoga har för effekt finns det dock en genomgående brist. I studierna ingår ofta olika typer av yogaformer/yoga-övningar eftersom det inte finns någon entydig definition av vad yoga är. Detta gör det svårare att utvärdera specifika verkningsmekanismer bakom yoga. Det är tydligt att innehållet i interventionerna som genomförts i studierna skiljer sig åt. Exempelvis kan ett program framför allt ha fokuserat på andningsövningar och avslappning medan ett annat program bestod av krävande fysiska sekvenser. Ur ett medicinskt fysiologiskt perspektiv är vi inte enbart intresserade av att veta att något fungerar utan även varför och hur.

Ur ett medicinskt fysiologiskt perspektiv är vi inte enbart intresserade av att veta att något fungerar utan även varför och hur.

Som forskningsläget ser ut idag är det därför mer intressant att studera de olika interventionerna (övningarna) och fundera över vilken effekt de kan tänkas ha. Detta kan vi göra genom att tillämpa vår befintliga kunskap om träningsfysiologi, anatomi och psykosomatik. På så vis är det möjligt att bilda sig en uppfattning om vilka tänkbara medicinska effekter olika yogiska tekniker kan ha. Vi behöver inte en interventionsstudie för att förstå att en progressivt belastat rörelse med externt motstånd ger styrkeökning oavsett om den utförs med skivstång, hantlar eller i en maskin (detta är redan väl beforskat). På samma vis behöver vi inte heller en studie för att förstå att samma rörelser som redan är utvärderade har effekt, även om det har ett annat namn och utförs i en annan kontext. Självklart behövs denna typ av forskning när vi ska jämföra vad som verkligen är mest effektivt för en viss population. Men genom att utgå från grundläggande principer inom träningslära och rehabilitering menar jag att vi kan förstå vad många av de yogiska teknikerna handlar om. Vi bör därför inte tala om effekter av yoga om vi är intresserade av att förstå specifika verkningsmekanismer då yoga kan ha olika betydelse i litteraturen. På samma vis nöjer vi oss oftast inte med att utvärdera exempelvis “fysioterapi” utan att veta mer vad den fysioterapeutiska interventionen bestått av. Om vi istället är intresserade av att se vilken faktiskt behandlingseffekt yoga kan ha när det används i kliniken är det förstås intressant att titta på de interventionsstudier som genomförts. Dessa kan ge en generell uppfattning om att yoga fungerar om det ordineras vid olika tillstånd. Vi bör dock vara medvetna om att detta kanske säger lite om vad i yogan det egentligen är som har effekt.

Som bekant finns det många olika yogaformer och metoder. En yogaform som är relativt välstuderad är Iyengar-yoga som grundades av B.K.S Iyengar. Inom Iyengaryoga läggs ett stort fokus på linjering (alignment) i de fysiska yogaövningarna, det vill säga hur övningar utförs på ett så fördelaktigt vis som möjligt. Rörelseanalys och motorisk kontrollträning är därför viktiga delar i undervisningen. Det finns en tydlig tanke om hur olika övningar/positioner ska genomföras för att få önskad effekt och i Iyengaryoga kallas detta linjering eller på engelska alignment. Iyengaryoga är en väl definierad yogametod vilket gör den mer tacksam att studera. Alla Iyengaryogalärare har genomgått en standardiserad utbildning och är certifierade enligt specifika riktlinjer som är konsekventa över hela världen.

En systematisk litteraturöversikt från 2015 (Crow et al., 2015) utvärderade effekten av deltagande i Iyengaryoga för muskuloskeletal rygg- och nacksmärta. Studien visade att Iyengaryoga minskade smärta mer och gav ökad funktion jämfört med konventionell behandling. Studien indikerar evidens för positiva effekter på kort tid men svag evidens på lång sikt för långvarig ryggsmärta (Crow et al., 2015). En randomiserad och kontrollerad studie från 2014 där 60 personer med ospecifik långvarig ländryggssmärta antingen tränade Iyengaryoga eller generell träning visade att Iyengaryoga kan vara effektivare än generell träning vad gäller att minska smärta och öka livskvalitét (Nambi et al., 2014). I en studie från undersöktes (Evans et al., 2013) effekten av Iyengaryoga vid reumatisk artrit hos unga kvinnor. Elva kvinnor utövade Iyengaryoga två gånger i vecka under sex veckors tid. Jämfört med en kontrollgrupp som stod på väntelista för ordinarie vård resulterade yogainterventionen i minskad smärta, ökad livskvalitet, minskad trötthet och bättre humör. En pilotstudie från 2014 (Amin & Goodman, 2014) undersökte effekten av Iyengaryoga på rörlighet. I studien ingick 16 kvinnor med låg eller medel aktivitetsnivå som tränade 90 minuter Iyengaryoga en gång per vecka i sex veckor. Resultaten visade signifikant ökad flexibilitet i hamstrings och erector spinae efter 6 yoga-sessioner.

Iyengaryoga har även utvärderats vid sjukdomar där olika typer av stress anses vara en bidragande orsak. Ett exempel är en studie från 2014 där man undersökte effekten av Iyengaryoga på Irritabel tarm (IBS) hos unga vuxna (Evans et al., 2014). Totalt 51 personer deltog och genomförde träningen. Deltagarna randomiserades till två grupper där ena gruppen praktiserade yoga två gånger i veckan i sex veckor medan den andra gruppen stod på väntelista för ordinarie behandling. Resultaten visar att Iyengaryoga-gruppen minskade IBS symtom generellt. Deltagarna rapporterade ökad sömnkvalitet, minskad psykisk stress och minskad trötthet. Gällande psykiatrisk sjukdom utvärderade en studie effekten av Iyengaryoga och andningsövningar vid klinisk depression (Streeter et al., 2017). Resultaten visar signifikant minskning i depressiva symtom enligt självrapportering med Beck Depression Inventory (BDI-II) efter 12 veckors tid träning. En annan studie från 2012 (Michalsen et al., 2012) utvärderade effekten av Iyengaryoga för kvinnor med psykisk stress. Totalt 72 kvinnor randomiserades till antingen kontrollgrupp eller två yogagrupper. Den ena gruppen deltog i en 90 min Iyengaryoga-klass varje vecka, den andra gruppen deltog i två klasser varje vecka och den tredje gruppen var kontrollgrupp. Efter 12 veckor visade båda yogagrupperna signifikant förbättring jämfört med kontrollgruppen i bland annat upplevd stress, kroppsliga symtom, depression och rapporterade ökat välmående. Iyengaryoga har också visat sig kunna förbättra bland annat balans och gångförmåga hos äldre individer. Detta undersöktes i en pilotstudie från 2013 där 27 äldre personer fick utöva yoga två gånger i veckan under 12 veckor (Tiedemann et al., 2013). Hos äldre personer studerades också Iyengaryogas effekter på kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) (Santana et al.,2013). Personer med KOL och medelålder 60 som väntade på att genomföra lungtransplantation deltog i studien. Personerna praktiserade Iyengaryoga två gånger i veckan under 12 veckor. Resultaten visade bland annat minskad oro, ökad livskvalitet, minskad trötthet, minskad smärta och generellt ökad välmående. Journalanteckningar efterinterventionen visade också på kliniskt ökad andningsfunktion.

Sammanfattningsvis kan sägas att Iyengaryoga verkar kunna ha positiva medicinska effekter vid många olika sjukdomstillstånd. Många studier har dock lågt antal deltagare och kvalitén varierar. Exempelvis är det endast få studier som jämfört Iyengaryoga med liknande fysisk intervention. I många fall stod kontrollgruppen på väntelista. Det visar att yoga är bättre än att inte göra någonting. Vilket är ett bra första steg att komma fram till. Ett annat problem är att blinda dessa typer av studier. Det är svårt att tänka sig hur en skulle ge placebo-yoga. Detsamma gäller dock många andra typer av exempelvis fysioterapeutiska interventioner. Inom alla dessa behandlingsformer är olika placebomekanismer viktiga delar. Men det är förstås intressant att förstå om behandlingen har mer specifika verkningsmekanismer. Exempelvis vet vi att styrketräning ger specifika fysiologiska svar på muskelvolym och styrka oavsett hur du paketerar det. Du behöver inte ens tycka att det är roligt (även om effekten troligen blir lite bättre över tid då). Som vanligt behövs mer forskning, och det kommer :)

Referenser
Amin, D. J., & Goodman, M. (2014). The effects of selected asanas in Iyengar yoga on flexibility: pilot study. J Bodyw Mov Ther, 18(3), 399-404. doi: 10.1016/j.jbmt.2013.11.008
Crow, E. M., Jeannot, E., & Trewhela, A. (2015). Effectiveness of Iyengar yoga in treating spinal (back and neck) pain: A systematic review. Int J Yoga, 8(1), 3-14. doi: 10.4103/0973-6131.146046
Evans, S., Lung, K. C., Seidman, L. C., Sternlieb, B., Zeltzer, L. K., & Tsao, J. C. (2014). Iyengar yoga for adolescents and young adults with irritable bowel syndrome. J Pediatr Gastroenterol Nutr,
59(2), 244-253. doi: 10.1097/MPG.0000000000000366
Evans, S., Moieni, M., Lung, K., Tsao, J., Sternlieb, B., Taylor, M., & Zeltzer, L. (2013). Impact of
iyengar yoga on quality of life in young women with rheumatoid arthritis. Clin J Pain, 29(11),
988-997. doi: 10.1097/AJP.0b013e31827da381
Evans, S., Moieni, M., Subramanian, S., Tsao, J. C., Sternlieb, B., & Zeltzer, L. K. (2011). "Now I see a
brighter day": expectations and perceived benefits of an Iyengar yoga intervention for young
patients with rheumatoid arthritis. J Yoga Phys Ther, 1(101). doi: 10.4172/2157-7595.1000101
Hagins, M., Moore, W., & Rundle, A. (2007). Does practicing hatha yoga satisfy recommendations for intensity of physical activity which improves and maintains health and cardiovascular fitness?
BMC Complement Altern Med, 7, 40. doi: 10.1186/1472-6882-7-40
Michalsen, A., Jeitler, M., Brunnhuber, S., Ludtke, R., Bussing, A., Musial, F., . . . Kessler, C. (2012).
Iyengar yoga for distressed women: a 3-armed randomized controlled trial. Evid Based
Complement Alternat Med, 2012, 408727. doi: 10.1155/2012/408727
Nambi, G. S., Inbasekaran, D., Khuman, R., Devi, S., Shanmugananth, & Jagannathan, K. (2014).
Changes in pain intensity and health related quality of life with Iyengar yoga in nonspecific
chronic low back pain: A randomized controlled study. Int J Yoga, 7(1), 48-53. doi: 10.4103/0973-6131.123481
Nambi, G. S., & Shah, A. A. (2013). Additional effect of iyengar yoga and EMG biofeedback on pain
and functional disability in chronic unilateral knee osteoarthritis. Int J Yoga, 6(2), 123-127.
doi: 10.4103/0973-6131.113413
Santana, M. J., J, S. P., Mirus, J., Loadman, M., Lien, D. C., & Feeny, D. (2013). An assessment of the
effects of Iyengar yoga practice on the health-related quality of life of patients with chronic
respiratory diseases: a pilot study. Can Respir J, 20(2), e17-23.
Sendhilkumar, R., Gupta, A., Nagarathna, R., & Taly, A. B. (2013). "Effect of pranayama and
meditation as an add-on therapy in rehabilitation of patients with Guillain-Barre syndrome--a
randomized control pilot study". Disabil Rehabil, 35(1), 57-62. doi:
10.3109/09638288.2012.687031
Serrao, M., Arendt-Nielsen, L., Ge, H. Y., Pierelli, F., Sandrini, G., & Farina, D. (2007). Experimental
muscle pain decreases the frequency threshold of electrically elicited muscle cramps. Exp
Brain Res, 182(3), 301-308. doi: 10.1007/s00221-007-0985-1
Streeter, C. C., Gerbarg, P. L., Whitfield, T. H., Owen, L., Johnston, J., Silveri, M. M., . . . Jensen, J. E.
(2017). Treatment of Major Depressive Disorder with Iyengar Yoga and Coherent Breathing:
A Randomized Controlled Dosing Study. J Altern Complement Med, 23(3), 201-207. doi:
10.1089/acm.2016.0140
Tiedemann, A., O'Rourke, S., Sesto, R., & Sherrington, C. (2013). A 12-week Iyengar yoga program
improved balance and mobility in older community-dwelling people: a pilot randomized
controlled trial. J Gerontol A Biol Sci Med Sci, 68(9), 1068-1075. doi: 10.1093/gerona/glt087

 

yogawithjacobComment