Varför du måste praktisera avancerade positioner

Det finns många asanas i det yogiska systemet. En del är grundläggande och enkla medan andra är extremt utmanande. En del menar att många av de mer avancerade positionerna bör undvikas. De kan exempelvis uttryckas att det finns en hög skaderisk och att det inte finns några fysiska hälsofördelar. Och yoga handlar ju trots allt om att må bra, inte sant? Varför försöka pressa in sin kropp i omöjliga positioner? Är det bara av ytliga skäl, för att se bra ut på instagram? Finns det någon poäng utöver det rent estetiska att kunna placera fötterna bakom huvudet samtidigt som du lyfter dig själv upp från golvet?

Själv är jag generellt förespråkare för en i huvudsak enkel praktik med mycket grundläggande positioner som du praktiserar kontinuerligt under lång tid. Detta lägger en stabil grund och skapar förutsättning för hälsa och styrka i kroppen. Sett ur ett rent fysiskt perspektiv om vi bara begränsar oss till annamaya kosha (den yttersta fysiska kroppen) behöver kanske praktiken inte vara så avancerad. Men som bekant består människan av mer än bara muskler, skelett och senor. Det finns en djupare mening med varför vissa asanas är så komplicerade och designade för att vara utmanande. I grundet handlar det om den växande-process som är tänkt att ske genom den yogiska praktiken. Patanjali's yoga sutras kan ge oss ledtrådar om tanken bakom denna process.

Varför inte bara sitta med lätt korslagda ben på ett bolster med ryggen mot väggen?

“Sthira-sukham asanam” (YS II.46) är en av få sutras som mer direkt beskriver den fysiska praktiken. Sutran brukar översättas ungefär till att asana ska vara stabil och bekväm. I sutra II.47 "Prayatna shaitilya ananta samapatthibhyam" beskriver Patanjali att perfektion inom asana uppnås när ansträngningen att utföra positionen blir ansträngningslös. Så det framgår tydligt att målet med asana är att de ska utföras stabilt, bekvämt och när de är fulländade utan större ansträngning. Varför då envisas med de mer avancerade positionerna? Varför inte bara sitta med lätt korslagda ben på ett bolster med ryggen mot väggen? Det är ju bekvämt och stabilt? Det är visserligen sant, men vi får också lära oss att stillhet av sinnet uppnås genom Tapas som kan översättas till brinnande intensiv och fokuserad praktik. Det framgår tydligt i flera sutras att det krävs disciplin, kontinuitet, stor ansträngning och absolut fokus för att omforma och stilla sinnet. Och hur kan vi uppnå denna fokuserade och intensiva praktik om du gör en position som redan från början känns enkel och stabil?

Poängen är alltså att ta sig an alla asanas även de mer avancerade och sträva efter att utföra dem på ett bekvämt och stabilt sätt där du respekterar din kropps integritet och praktiserar intelligent. Den fysiska praktiken måste vara utmanande för att nå djupare och för att få de önskade spirituella och mentala effekterna som vi vill uppnå genom yogan. Det betyder däremot inte att du ska praktisera på ett sådant sätt att du skadar dig. Utmaningen är just att ta sig an exempelvis en avancerad bakåtböjning och göra den på ett sådant sätt som fungerar för dig. Att göra det omöjliga möjligt, utmanande men med stabilt och bekvämt. Det står ingenstans att asana ska göra ont och skada dina knän eller rygg. Positionerna kan absolut ha den potentialen om de utförs inkorrekt och inte anpassas efter individen. Det fungerar heller inte att strunta i alla positioner som känns omöjliga och bara göra det som du redan kan och som känns bekvämt. Då missar du Tapas i praktiken.

Viktigt att poängtera är förstås att vad som är en utmanande och avancerad position kan skilja sig mycket beroende på vem du är. Min yogalärare säger ofta “practice with your body, not with mine”. Det vill säga du kan inte titta på din lärare eller i en yogabok och bara försöka kopiera den yttre formen av en asana. Du måste förstå positionen på ett djupare plan och arbeta stegvis utifrån dina förutsättningar.

Många tycker att yoga är svårt och att det finns massor av yogasana som verkar totalt omöjliga. Jag kan bara gratulera! Systemet passar dig. Det finns också personer som redan från början har väldigt goda kroppsliga förutsättningar för att göra de flesta asanas. För dessa kan det vara svårare att hitta samma utmaning i positionerna och risken kan finnas att praktiken inte når lika djupt. Ett exempel kan vara väldigt rörliga personer. Som bekant ställer yoga stora krav på rörlighet. Många av oss har stora begränsningar i vår rörlighet och praktiken blir därför svår och stimulerande. – Hur kan jag göra padmasana om jag saknar utåtrotation i höfterna utan att skada mina knä- och fotleder? Istället för att säga, jag kan inte göra den här positionen. Ska du tänka, hur kan jag göra den här positionen? Det är då förändrings och växande-processen startar. Om däremot alla positioner intas med lätthet utan någon bakomliggande process sker ingen utveckling.

Så om du tycker att även de mest grundläggande asanas är nästan omöjliga har du verkligen dragit vinstlotten.

Tyvärr är det generellt så med oss människor att vi gillar att göra det vi är bra på. Många som utövar yoga gör kanske det för att det går ganska lätt. Men i själva verket går ju yoga ut på att göra det som är svårt. Att utmana, utforska, ompröva och på så vis nå ökad självkännedom. Som tur är har asana-systemet tagit ganska bra höjd för detta psykologiska fenomen. Det finns som många asanas, och de utmanar på olika sätt. Det krävs både styrka, uthållighet och rörlighet för att klara av alla asanas. Och svårighetsgraden skiljer sig mycket åt, det är extremt få personer som trots goda naturliga förutsättningar kan göra alla asanas utan ansträngning som nybörjare. Så om du tycker att även de mest grundläggande asanas är nästan omöjliga har du verkligen dragit vinstlotten. Men även för dig som är naturligt begåvad finns det förhoppningsvis några utmaningar kvar, och det är just där du behöver vara.

yogawithjacob2 Comments